Almedalen

Almedalsveckan
onsdag 5 juli 2017
S:t Hansgatan 41, innergården

VFTA

Vem f-n tar ansvar?

Sverige växer och allt fler människor bosätter sig här. Det kräver konkreta lösningar och bredare samarbeten. Onsdagen den 5 juli  är vikt åt samtal, diskussioner och erfarenhetsutbyten. Allt handlar om att möta den positiva utvecklingen med de stora utmaningarna. Välkommen till innergården på S:t Hansgatan 41 kl. 13.00–15.00.

13.00–13.55
Vettigt mottagande och smarta vägar in i arbete. Hur bygger vi det?

Sverige växer och allt fler människor med olika kulturell och etnisk bakgrund bosätter sig här. Hur kan vi bygga ett vettigt mottagande och en smart etablering på arbetsmarknaden? Så att både samhället och näringslivet kan utvecklas. Nya lösningar och bredare samarbeten är viktigt men hur ska det gå till?

Medverkande:
Günther Mårder, vd, Företagarna
Mikael Sjöberg, generaldirektör, Arbetsförmedlingen
Martin Olauzon, utredare, Mottagandeutredningen
Tobias Baudin, förbundsordförande, Kommunal
Anna-Carin Magnusson, kommunstyrelsens ordförande, Nässjö
Karola Svensson, kommunstyrelsens 1:e vice ordförande, Falköping
Irja Gustavsson, kommunstyrelsens ordförande, Lindesberg
Jan Bohman, kommunstyrelsens ordförande, Borlänge
Moderator: Caroline Wass

 

Vem f-n?

Vem f-n tar ansvar för den interkulturella samhällsutvecklingen? Sverige växer och allt fler människor med olika kulturell, etnisk och språklig bakgrund bosätter sig här. Detta är positivt eftersom vårt samhälle utvecklas. Men med utvecklingen följer utmaningar, behov av nya lösningar och bredare samarbeten.

Arenan är en mötesplats för alla som vill samtala, samverka och ta gemensamt ansvar för ett hållbart asyl- och flyktingmottagande och interkulturell samhällsutveckling.

 

SWEAME_Garden

14.00–14.55
UngVux – förslag till pilotprojekt av våra kommuner

Alla unga ska ha möjlighet till gymnasieutbildning och i förlängningen arbete. Idag är det inte så. Förslag till pilotprojekt med individuell anpassning, lokalt upplägg där skola, näringsliv och civilsamhälle samverkar.

”Alla unga ska ha möjlighet till jobb och utbildning – idag är det inte så”

Helt i onödan faller unga människor mellan stolarna och står utan jobb och utbildning. Stuprör sätter idag upp hinder för individuella lösningar och Borlänge, Falköping, Lindesberg och Nässjö vill hitta nya vägar för samarbeten med fler aktörer. Hur kan det här gå till?

De fyra kommunerna har en idé att till exempel starta UNGVUX som syftar till att ge alla unga, som idag inte klarar skolan, en ny möjlighet att uppnå gymnasiebehörighet och inkluderas i arbete och en hållbar tillväxt för alla. Verksamheten ska genomföras gränsöverskridande med helt nya former. Med fokus på individuella lösningar som blir bra både för unga och för framtida arbetsgivare. Kan detta vara en lösning? Vi vill bygga ett växande nätverk av likasinnade, där vi kan lära av varandra och samarbeta.

Medverkande:
Bengt Storbacka, Lindesberg
Catharina Ungh, Falköping
Marianne Sjöström, Borlänge
Annika Bertling, Nässjö
Moderator: Sara Eidevald

 

 

Vem f-n?

Vem f-n tar ansvar för den interkulturella samhällsutvecklingen? Sverige växer och allt fler människor med olika kulturell, etnisk och språklig bakgrund bosätter sig här. Detta är positivt eftersom vårt samhälle utvecklas. Men med utvecklingen följer utmaningar, behov av nya lösningar och bredare samarbeten.

Arenan är en mötesplats för alla som vill samtala, samverka och ta gemensamt ansvar för ett hållbart asyl- och flyktingmottagande och interkulturell samhällsutveckling.

 

Sverige kan!
En hållbar interkulturell utveckling.

Plattform tagen av nätverket per 1 juli 2016 inför Almedalsveckan. Uppdaterad per 2 juli 2017.

Länk till plattformen i pdf: klicka här –>

 

Andra aktiviteter under Almedalsveckan
Nätverket medverkar i seminarier och diskussioner på flera platser under veckan.

 

Måndag 3 juli 2017

En realistisk och optimistisk diskussion om integration

Nätverket ”Sverige kan!” Inledde det publika engagemanget under Almedalsveckan med att delta i Sveriges Kommuner och Landstings seminarium ”Hur förbättrar vi integrationen för nyanlända?”. Katarina Andersson, kommundirektör i Falköpings kommun, deltog i panelen som diskuterade de frågeställningar som de fyra kommunerna bakom Vem f-n? Arbetar med att lyfta på nationell nivå.

Katarina delade scenen med Lena Micko ordförande från SKL, Anna Ekström gymnasieminister från utbildningsdepartementet, Martin Olauzon huvudsekreterare från Mottagarutredningen, Annika Sundén analyschef på Arbetsförmedlingen och Anders Kessling, statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet. Willy Silberstein ledde samtalet som moderator.

Det talades om relationen mellan arbetsförmedlingen och kommunerna, utbildning och språkbarriärerna som skapar störst problem för nyanlända och bostadssituationen. Flera av panellisterna hävdade att Arbetsförmedlingen är för stelbent och måste låta kommunerna jobba med vad som fungerar inom kommunerna. Lena Micko lade fokus på lokala lösningar och poängterade att det ser olikt ut i hela landet. Allt som fungerar på ett ställe fungerar inte på ett annat.

Annika och Anders bemötte kritiken. Anders beskriver situationen som ”orolig men hoppfull” och anledningen till detta är lönsamheten av invandring. Han ser fram emot ett fortsatt arbetet mellan arbetsförmedlingen och kommunerna men erkänner att det finns brister där som ligger i mötet mellan kommunerna och arbetsförmedlingen.

Den största delade åsikten bland alla panellister verkar vara att kommunerna måste vara inne tidigt. Utbildning både för unga och vuxna är centralt för att hjälpa till med språk och arbeten. Annika poängterar vikten av att hitta sätt som fungerar på kommunal nivå.

Anna beskriver en utbildning som ”ett visum eller pass för att komma in på arbetsmarknaden”.  När stor del av de nyinkomna saknar gymnasieutbildning skapar detta ett problem. Ett flertal av panellisterna lägger därför fokus på vuxenutbildning men även att kunna ta gymnasieexamen i ett flertal steg för att underlätta för de nyinkomna.ch samarbeta.

Katarina beskriver situationen och utmaningarna i Falköping där 13,4% av 32 800 invånare är utlandsfödda. Hon lyfter de områden som hela nätverket arbetar löpande med – den röda tråd som är nycken till ett lyckat integrationsarbete – skola, arbete och bostad. Hennes slutkommentar ”Sverige ska och kan välkomna alla som kommer till oss. Det är det som är utvecklingen för samhället” möttes av applåder i publiken.

Noterat av Hanna Törnwall

 

Tisdag 4 juli 2017

#JagÄrHär möter #vemfn

13 maj 2016 startades Facebookgruppen ”Jag är här” av journalisten Mina Dennert. Föreningen fokuserar på blandade problem som fyller sociala medier och i gruppen tipsar medlemmarna varandra om olika kommentarsfält eller Facebookgrupper där de upplever rasism, sexism och hat. Hatet mot invandrare är ett stort fokus i #JagÄrHär. Kommunerna i #vemfn arbetar hårt med integrationen och tillväxten i kommunerna. Minna och nätverket möttes upp för att diskutera hatet de upplever i samhället, positiva kraften i arbetet och de lösningarna och idéer till lösningar som finns.

När Minna startade föreningen hade hon en tydlig bild av vem hon såg som att hjälpa till. Anna-Karin 55 år gammal, beskriver hon sin målbild. Anna-Karin har uppfostrat barn och är generellt omhändertagande. Hon hjälper många individer i samhället och har högt civilkurage. Anna-Karin har många bra idéer, som oftast inte hörs. Och visst är det många bland kommunernas deltagare som känner igen sig i beskrivningen.

Civilkurage diskuteras hett. Vart tog vårt ansvar vägen, egentligen? Det är lättare att prata problem och skylla problemen på någon annan. Staten, kommunen, det är upp till någon annan att fixa det. Minna frågar skämtandes om vart den arga gubben tagit vägen. Han från ens barndom som alltid röt ifrån så fort man gjorde något fel. Han man var livrädd för, men lyssnade på. Nu förtiden säger folk inte ifrån lika lätt, de kollar bort istället.

”Vi måste återupprätta civilkuraget”, säger både Minna och de andra från #vemfn. Folk måste säga ifrån, hålla ögonen öppna och våga ta tag i dessa problem. Hatet kan inte få vinna, de är de alla fast beslutna om.

”Om man är många kan man göra lite”, säger Minna. Ingen kan göra allt, men i många fall räcker lite. Och visst stämmer det. Det kan man se på både hennes jobb och på kommunernas. Faktumet att #JagÄrHär organisationen växt så det knakat på denna korta tid visar att det går att göra något. Gänget instämmer. Det handlar inte om att ändra världen, men att ta en kopp kaffe med sin nya granne som måste öva på svenskan eller säga ifrån när man hör någon sprida hat.

”Vi har ju lite utmaningar”, skrattar Minna och de andra instämmer. För det är inte ett lätt jobb att stoppa hatet. Fake News, brist på fakta och folks tendens att hamna i deras egna lilla bubbla med åsikter är anledningar till att det ser ut som det gör idag. Men både Minna och kommundirektörerna verkar hoppfulla om vad de jobbar med. De utbyter råd hur man handskas med nättroll, pratar om framtiden och fast än de erkänner att det finns en lång väg kvar verkar de hämta inspiration hos varandra till att fortsätta kampen.

När Minna startade föreningen hade hon en tydlig bild av vem hon såg som att hjälpa till. Anna-Karin 55 år gammal, beskriver hon sin målbild. Anna-Karin har uppfostrat barn och är generellt omhändertagande. Hon hjälper många individer i samhället och har högt civilkurage. Anna-Karin har många bra idéer, som oftast inte hörs. Och visst är det många bland kommunernas deltagare som känner igen sig i beskrivningen.

Civilkurage diskuteras hett. Vart tog vårt ansvar vägen, egentligen? Det är lättare att prata problem och skylla problemen på någon annan. Staten, kommunen, det är upp till någon annan att fixa det. Minna frågar skämtandes om vart den arga gubben tagit vägen. Han från ens barndom som alltid röt ifrån så fort man gjorde något fel. Han man var livrädd för, men lyssnade på. Nu förtiden säger folk inte ifrån lika lätt, de kollar bort istället.

”Vi måste återupprätta civilkuraget”, säger både Minna och de andra från #vemfn. Folk måste säga ifrån, hålla ögonen öppna och våga ta tag i dessa problem. Hatet kan inte få vinna, de är de alla fast beslutna om.

”Om man är många kan man göra lite”, säger Minna. Ingen kan göra allt, men i många fall räcker lite. Och visst stämmer det. Det kan man se på både hennes jobb och på kommunernas. Faktumet att #JagÄrHär organisationen växt så det knakat på denna korta tid visar att det går att göra något. Gänget instämmer. Det handlar inte om att ändra världen, men att ta en kopp kaffe med sin nya granne som måste öva på svenskan eller säga ifrån när man hör någon sprida hat.

”Vi har ju lite utmaningar”, skrattar Minna och de andra instämmer. För det är inte ett lätt jobb att stoppa hatet. Fake News, brist på fakta och folks tendens att hamna i deras egna lilla bubbla med åsikter är anledningar till att det ser ut som det gör idag. Men både Minna och kommundirektörerna verkar hoppfulla om vad de jobbar med. De utbyter råd hur man handskas med nättroll, pratar om framtiden och fast än de erkänner att det finns en lång väg kvar verkar de hämta inspiration hos varandra till att fortsätta kampen.

Skrivet av Hanna Törnwall

 

Onsdag 5 juli 2017

Vettigt mottagande och smarta vägar in i arbete. Hur bygger vi det?

Allt fler och fler människor kommer till Sverige. Något alla i panelen ser som positivt. Kommunerna behöver invånare för tillväxt i alla avseenden, och arbetstillfällen finns. Med nya invånare skapas också konflikt och det medför utmaningar. Vilket kommunstyrelseordföranden i kommunerna diskuterade i en intressant och mångsidig panel bestående av Anders Kessling, statssekreterare, Günther Mårder, vd Företagarna, Mikael Sjöberg, generaldirektör, Arbetsförmedlingen och Tobias Baudin, förbundsordförande, Kommunal. Kommunerna representerades av Anna-Carin Magnusson, kommunstyrelsens ordförande, Nässjö, Karola Svensson, kommunstyrelsens 1:e vice ordförande, Falköping, Irja Gustavsson, kommunstyrelsens ordförande, Lindesberg och Jan Bohman, kommunstyrelsens ordförande, Borlänge.

Kommunerna börjar med att kort berätta om sitt arbete. De står inför en stor utmaning som för dem har pågått sen innan vågen av nyanlända 2015. Kommunerna har valt att fokusera på tre huvudområden ­– utbildning, bostäder och arbete. Det är vad de anser vara det viktiga för att etablera nyanlända i samhället. Anna-Carin säger ”Vi vill inte gnälla på andra, vi vill hitta vägar för långsiktiga lösningar”. Irja tillägger att vad som behövs, och vad de är ute efter, är ”samverkan och modet att våga pröva”.

Moderator Caroline Wass ber sedan panellisterna att föreställa sig att de står här om tio år när ett fungerande etableringssystem lyckats byggas upp. Vad var det vi gjorde som fick oss att lyckas, frågar hon.

Anders tar scenen först. Han ser framför sig att vi lyckats genom att inte reducera problemet till en enkel fråga eller en enkel lösning. Han poängterar vikten av sansade samtal. I dagens läge pekar kommunen på staten och staten på kommunen och så låser det sig där, förklarar han. Om tio år, ifall problem ska vara löst, måst hela kedjan jobba tillsammans. Han pratar om skolan och vikten av att se till att alla får en utbildning men även att gymnasieskolan måste förändras för att anpassas till vad folk klarar av och vad som behövs för att ta sig ut på arbetsmarknaden.

”Vilken tur att vi höll fast vid att Sverige fokuserar på kunskap”, börjar Tobias med att säga. Om tio år ser han sig själv tacksam över att Sverige stärkte sina gymnasieutbildningar, rätten till att studera på högskolan och yrkesgymnasium. Han lägger stort fokus på just skolan. Yrkesutbildningar och vuxengymnasium, men även fokus på bra förskolor för att förbereda från tidig ålder så att svenskfödda så som nyanlända är redo för gymnasiet. Det är där Tobias ser problemet lösa sig.

Martin talar om tid. Att inte låta asylsökande vänta för länge. Det är vad han tror han kommer kolla tillbaka på som nyckeln om tio år. Han ser det hela som ett samhällsproblem som alla måste jobba på tillsammans genom att ta vara på alla resurser som Sverige har utefter utgångspunkter som gäller för var och än. Börja med etablering tidigt på en individuell nivå, helt enkelt.

Om tio år tror Michael att vi inte kommer prata så mycket om etableringsprogram längre. Det kommer inte behövas, för vi kommer att ha löst utmaningen. Hur då? Genom att ta några djupa andetag och inte ta en massa beslut bara för att vinna den dagens mediadebatt. Han säger även att en av de viktigaste faktorerna för att göra integration lyckad är kort väntetid. ”Vi knäckte väntetiderna i asylsökandet”, är vad han tror han kommer svara när folk frågar hur de lyckades.

Günther ser ett företagssamhälle om tio år som lett till etableringen av nyanlända genom jobb. Han ser framför sig en helt ny arbetsmarknad till följd av digitaliseringen. Günther tror att utrotningen av gör-det-själv-samhället kommer leda till fler jobb där vanliga människor köper tjänster och tillsammans skapar ett samhälle som håller ihop. Skolan och samhället ska hänga ihop med näringsliv och praktik integrerat i varje akademisk utbildning. På det viset, med detta fokus på företagande och näringsliv, kommer fler jobb skapas. Och med skapandet av jobb kan nyanlända integreras lättare i samhället.

Stor fokus hos alla panellisterna ligger på utbildning. De ser gymnasiet och vuxenutbildningar som stora faktorer i hur denna utmaning ska tacklas.

Och vad säger kommunerna?

När hon får frågan vad hon skulle göra och säga om hon bytte plats med Andreas, svarar Karola:

”Att vi ska ha människan i fokus är vi nog alla ganska överens om. Men det tar olika fokus och olika tid att få in folk på arbetsmarknaden. Och det här med individualiserad etablering ska jag nog kolla lite mer på, på måndag,”

Och visst verkar det vara något kommunerna håller med om. Individualiserad etablering på lokalnivå är vad som behövs.

Återkommande ämnen som tas upp och läggs i fokus är utbildning, kunskap och tid. Alla måste få tillgång till utbildning för att komma in på arbetsmarknaden och i samhället och en snabb integration är central.

Anna-Carin avslutar den breda och intressanta diskussionen: ”Det är människan i centrum. Det handlar om en människa som kommer till oss och vi är oerhört glada att de valt att komma till oss. Vi sätter människan i centrum och vi trubbar inte på våra värderingar. Vi gör det tillsammans och lokala lösningar är möjligheten till att göra det”.

Noterat av Hanna Törnwall

 

UngVux – ett utvecklingsarbete för nya arbetsformer som leder till jobb 

Kommunerna Borlänge, Falköping, Lindesberg och Nässjö har tillsammans landat i UngVux, som är ett utvecklingsarbete för nya arbetsformer som ger lokala lösningar på ett nationellt behov, där individer klarar gymnasieutbildningen. Vilket leder till arbete.

UngVux är ett program för ungdomar och unga vuxna i åldrarna 16–25 år som inte har grundskola och gymnasieutbildning. Framtidens samhälle bygger på att unga medborgare har en kvalificerad utbildning från grund och gymnasieskolan. Det är så de kommer in på arbetsmarknaden och kan bli delaktiga i samhället.

Men dagens utbildning passar inte alla. Det vanliga 8–5 i skolbänken tänket är inte något som alla klarar av. Ett individualiserat skolsystem behövs för att de som kanske inte passar normen, eller som av olika anledningar gått miste om sina skolår, också ska få en chans att komma in på arbetsmarknaden.

Målet med UngVux är att alla ska få en gymnasieutbildning som sedan ska hjälpa dem in på marknaden. På seminariet berättar deltagarna – Bengt Storbacka, Lindesberg, Catharina Ungh, Falköping, Marianne Sjöström, Borlänge, Annika Bertling, Nässjö – om deras tankar kring projektet.

”Titta på individen. Det är inte så unikt, men det görs inte så bra”, säger Bengt. Han menar att tanken kanske inte är ny, men den har inte genomförts som den borde än.

De alla lägger fokus på vad som även är en bakomliggande tanke inom #vemfn. Individuell fokus. Alla är inte likadana och alla har olika förutsättningar. Ett skolsystem kan inte vara baserat på vad alla behöver, men måste kolla på vad just den unga vuxna i varje fall behöver för att klara av det så bra som möjligt. Detta är vad UngVux vill åstadkomma vilket då kommer leda till en hållbar interkulturell utveckling.

Catharina beskriver ett scenario hon ser som framtiden av UngVux. ”Ahmed, Lisa och Edvin har alla fått sommarjobb för första gången. De har fått nytt umgänge genom det och tycker om att gå upp på morgonen. Då har jag lyckats”.

Hjärtat och hjärnan av UngVux är en enkel princip, men oftast är det de enklaste lösningarna som funkar bäst.

”Det du behöver, i den takt du behöver, med de förutsättningar du behöver. Det får du,” förklarar Marianne. Det är vad UngVux handlar om. Att hjälpa individen och på så sätt hjälpa samhället.

Noterat av Hanna Törnwall